Allra vackrast blir det i slutavsnittet, då kontaktannonsernas lockrop kastas ut som
sångserpentiner som ömsom slingrar sig om varandra, ömsom lösgörs och klipps av.
Att Bohlin har god strukturell talang märks också i det avsnitt som behandlar politiken,
där stämningen förtätas allteftersom resonemangenhackas upp i fraser och facktermer,
varpå klimax uppnås vid uppräkningen av förkortningar ("LO, TCO, LRF, SCB, ABF,
SFS", etc.) Betecknande för den musikaliska smidigheten är att inga longörer uppstår
under de fyrtio minuter detta "medieoratorium" varar. Flödet framstod som så naturligt
att man kunde tro att verket redan framförts många gånger - ett högt betyg för ett
uruppförande.
Thomas Anderberg, DN 24/11 2002


Efter inledningens reciterande väderleksrapport - till stråkarnas ettriga pisksnärtar -
kommer tv-tablån där sopranen Jeanette Bjurlings Sopranos rent av antar serafiska
höjder. Ja, verket är inte utan komiska poänger - som när Jens Malmkvists baryton
prosaiskt får mässa om en politikers vedermödor, eller när satsen "vetenskap" klingar
som en ironisk blinkning med adress till hårt strukturerad modernism. Så småningom tar
de stora livsfrågorna över. Tomt och neutralt ekar födelseåren i dödsannonserna - men
snart stegras musiken till en svindlande passacagliga. Vackrare än så här kan det inte bli!
Det är intrikat och enkelt på samma gång och KammarensembleN under den belgiske
dirigenten Georges-Elie Octors tar väl vara på såväl stora åtbörder som intrikata nyanser.
Torbjörn Eriksson, Expressen 24/11 2002


Mot generella ekonomifloskler i termer av aktiemarknad och konjunkturprognoser står det
individuella ödet - "Hon blir stressad när hon tänker på framtiden, på pensionen som blir
låg om hon inte lyckas hitta ett jobb". Just här kulminerar oratoriet i känslomässigt,
ångesten sjungs ut med full styrka. Bra gjort. Mycket bra.
Lars Hedblad, Svenska Dagbladet 25/11 2002